Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

På grund av Dobbins seger steg denne betydligt i sina skolkamraters aktning, och namnet Fikon, som hade varit ett slags föraktligt tillmäle, blev nu ett så aktningsbjudande och populärt binamn som något annat, som användes i skolan.

— När allt kommer omkring, är det ändå inte hans fel, att hans far är en kryddkrämare, sade George Osborne, vilken, ehuru en liten parvel, åtnjöt stor popularitet bland den Swishtailska ungdomen, och hans åsikt omfattades med stort bifall. Det förklarades vara simpelt att göra narr av Dobbin för denna hans tillfälliga härkomst. "Gamle Fikon" blev ett uttryck av vänskap och tillgivenhet, och den där falske och smilande underläraren gjorde icke längre narr av honom.

Och Dobbins sinne livades till följd av dessa förändrade förhållanden. Han gjorde underbara framsteg i de kunskaper, som skolan meddelade. Själva den stolte Cuff, över vars nedlåtenhet Dobbin endast kunde rodna och undra, hjälpte honom med hans latinska verser, gav honom lektioner under lovtimmarna, förde honom triumferande från småbarnens klass till de medelstoras och skaffade honom även där en ganska god plats. Det upptäcktes, att ehuru han hade svårt för att inhämta klassisk lärdom, hade han däremot ett ovanligt kvickt huvud för matematik. Till allas belåtenhet gick han förbi tredje klassen i algebra och fick ett franskt premium vid den offentliga midsommarsexamen. Ni skulle ha sett hans mors ansikte, då Telemaque (denna förtjusande roman) överlämnades åt honom av doktorn i åsynen av hela skolan och föräldrarna och åhörarna, med särskild påskrift: Till William Dobbin! Alla gossarna klappade händerna till tecken av bifall och deltagande. Vem kan väl beskriva, hur han rodnade och snubblade, hur tafatt han betedde sig och hur många fötter han till hälften krossade under det han begav sig tillbaka till sin plats? Gamle Dobbin, hans far, som nu för första gången kände aktning för honom, gav honom offentligt två guinéer, varav han spenderade största delen på ett

67