WILLIAM M. THACKERAY
själv vara barfotad, men som jag är fullt säker om att han, ifall du och jag och hans syster skulle dö i morgon, skulle säga: "Å, kors bevare mig!" och äta sin middag lika gott som vanligt, ämnar jag inte bekymra mig om honom. Må han gifta sig med vem han vill. Det rör mig inte.
Amalia å sin sida var däremot, såsom det anstod en ung kvinna med hennes förstånd och temperament, riktigt entusiastisk för partiet. En eller två gånger hade Josef varit på vippen att meddela henne någonting mycket viktigt, varåt hon var särdeles villig att låna sitt öra, men den tjocke herrn kunde icke förmå sig att yppa sin stora hemlighet och till sin systers stora missräkning drog han endast en djup suck och avlägsnade sig åter.
Denna hemlighet tjänade till att hålla Amalias milda bröst i en ständig orolig svallning. Om hon icke talade med Rebecka, rörande det ömma ämnet, tog hon igen skadan medelst långa och förtroliga samtal med hushållerskan, mrs Blenkinsop, som gav några lätta vinkar åt kammarjungfrun, som torde ha lösligen meddelat det åt köksan, vilken utan tvivel meddelade nyheten åt alla familjens leverantörer, så att mr Josefs giftermål nu diskuterades av en hel hop personer inom Russell Square-världen.
Det var naturligtvis mrs Sedleys åsikt, att hennes son skulle förnedra sig genom giftermål med en artists dotter.
— Men, herregud, kära fru, yttrade mrs Blenkinsop, vi voro ju själva bara kryddkrämare, då vi gifte oss med mr Sedley, som var skrivare åt en börsmäklare, och vi hade inte femhundra pund och äro likväl nu rika nog.
Amalia instämde även helt och hållet i denna åsikt, för vilken den godhjärtade mrs Sedley så småningom även blev vunnen. Mr Sedley var, såsom vi veta, fullkomligt neutral.
— Må Josef gifta sig med vem han vill, sade han, det rör mig inte. Den där flickan har ingen förmögenhet och på samma sätt var det även med min hustru. Hon tycks ha ett gott lynne och ett gott huvud och ska kanske komma att hålla honom i styr. Bättre att vi få henne, min
76
