Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

saker, som stodo i samband med hans blivande framsteg och värdighet, och lady Jane sysslade i barnkammaren så mycket som hennes mor ville tillåta det, medan solen gick upp och ned och stora klockan på herrgårdsbyggnaden som vanligt ringde till middag och till bön, låg den förre ägarens till Drottningens Crawley döda kropp i det rum han hade bebott, oavlåtligen bevakad av de vaktare, som hade blivit hyrda för detta ändamål. En eller ett par kvinnor och tre eller fyra av begravningsentreprenörens karlar, de bästa Southampton kunde framvisa, klädda i svart och med ett lämpligt, smygande och tragiskt sätt, hade uppsikt över de jordiska kvarlevor, vilka de bevakade i tur, och de av dem, som voro lediga, hade hushållerskans rum till samlingsplats, där de sutto och spelade kort och drucko sitt öl.

Både familjens medlemmar och husets tjänare höllo sig borta från den dystra plats, där ättlingen av så många riddare och förnäma herrar låg och väntade på sin slutliga flyttning till familjens gravvalv. Ingen saknade honom, med undantag av den stackars kvinnovarelse, som hade hoppats att bli hans hustru och änka och som med skam och nesa hade flytt från herrgården, över vilken hon hade varit så nära att bli härskarinna. Utom henne och en gammal rapphönshund, som hade varit hans favorit under hans skröplighetstillstånd, hade den gamle mannen icke en enda vän, som sörjde honom, till följd därav att han aldrig i hela sitt liv hade brytt sig om att förvärva sig en sådan. Om den bästa och hjärtligaste bland oss kunde efter sin bortgång från jorden få tillfälle att vända tillbaka dit, förmodar jag, att han eller hon (med antagande av att dylika känslor existera i den sfär dit vi då komma) skulle erfara en känsla av nedslagenhet och förödmjukelse vid åsynen av hur snart våra efterlevande låta trösta sig. Och sålunda blev sir Fox glömd och förgäten likt den bäste och hjärtligaste bland oss — endast några få veckor tidigare.

De, som vilja, må gärna följa hans kvarlevor till graven, dit de fördes på den utsatta dagen på det mest passande

98