Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

kredit, bugningar och artigheter av alla dem, hos vilka hon handlade, samt alla en arvtagerskas tillhörigheter, men förde detta oaktat ett bedrövligt liv. De små fattiga flickorna i hittebarnshuset, gatsoperskan, den fattigaste och ringaste pigslinka i köket — alla dessa voro lyckliga varelser i jämförelse med denna olyckliga, nu medelåldriga dam.

Frederick Bullock, i firman Bullock, Hulker och Bullock, hade gift sig med Maria Osborne, icke utan en hel hop knot och prut å mr Bullocks sida. Då George var död och utesluten ur faderns testamente, yrkade Frederick på att hälften av den gamle herrns förmögenhet skulle anslås till hemgift åt Maria och nekade att "klottra på" (detta var mr Fredericks eget uttryck) på några andra villkor. Osborne sade, att Fred hade gått in på att taga hans dotter med tjugutusen pund, och att han icke ämnade förbinda sig till mera. "Fred kunde taga henne på dessa villkor eller också gå för hin i våld." Fred, vars förhoppningar hade stigit, då George gjordes arvlös, ansåg sig på det skamlösaste lurad av den gamle köpmannen och gjorde under någon tid min av att vilja bryta förlovningen. Osborne tog sina pengar från Bullock och Hulkers bank och gick på börsen med ett ridspö i hand, vilket han svor att han skulle lägga över ryggen på en viss skurk, som han icke ville nämna, samt uppförde sig på sitt vanliga våldsamma sätt. Jane Osborne tröstade och beklagade sin syster Maria under denna familjefejd.

— Jag sade dig alltid, Maria, att det var dina penningar han älskade och inte dig, sade hon lugnande.

— I alla händelser valde han mig och mina pengar i stället för dig och dina pengar, svarade Maria med en knyck på nacken.

Brytningen var emellertid endast tillfällig. Freds far och äldre kompanjoner i firman rådde honom att taga Maria även med de tjugu tusen, av vilka hälften betaltes kontant och den andra hälften skulle utfalla vid mr Osbornes död, helst han ändå alltid hade utsikt på att få dela den övriga förmögenheten. Han slokade sålunda

106