Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

Fredericks förstfödde, Frederick Augustus Howard Stanley Devereux Bullock, kom till världen, nöjde sig gamle Osborne, som hade blivit bjuden till kristningen och till att stå fadder, att skicka gossen en guldbägare med tjugu guinéer inuti åt amman. — Det är mer än någon av de där lorderna ger, det kan jag slå mig i backen på! sade han och nekade att övervara ceremonien.

Gåvans storhet och glans förorsakade emellertid huset Bullock stor tillfredsställelse. Maria trodde, att hennes far var särdeles belåten med henne, och Frederick spådde det bästa för sin lille son och arvinge.

Man torde kunna föreställa sig de smärtor, med vilka miss Osborne i sin ensamhet vid Russell Square läste "Morning Post", där hennes systers namn alltemellanåt förekom och där hon även hade tillfälle att läsa en beskrivning på mrs Fred Bullocks dräkt, då denna dam presenterades på hovet av lady Frederika Bullock. Janes eget liv tillstadde icke någon sådan storhet, såsom vi förut ha nämnt. Det var ett bedrövligt liv hon förde. Hon måste stiga upp de mörka och ruskiga vintermorgnarna för att laga till frukosten åt sin buttre gamle far, som skulle ha kört hela huset på porten, om hans te icke hade varit i ordning klockan halv nio. Hon satt mittemot honom, utan att säga ett ord, lyssnande till tekökets puttrande och darrande av fruktan, medan fadern läste sin tidning och förtärde sin vanliga portion te med tillbehör. Klockan halv tio reste han sig upp och begav sig till City, och hon var nu nästan ända till middagstiden fri och ledig att göra besök i köket och gräla på pigorna, att åka ut och göra besök i bodarna, där herrarna voro utomordentligt artiga, att lämna sitt och sin pappas kort i deras Cityvänners stora, dystra, respektabla hus, eller att sitta allena i den stora salongen och vänta på besök och arbeta på ett ofantligt tapisseri, på soffan vid kaminen, strax invid den stora Ifigeniaklockan, som knäppte och slog med sorglig högljuddhet i det dystra rummet. Den stora spegeln över kaminen samt den mittemot befintliga stora trymån i andra ändan av rummet ökade och fördubblade sins-

109