VÄRLDSMARKNADEN
hennes gäst i London. Nej, sir Fox Crawley, jag känner er bättre. Jag känner edra talanger och er ärelystnad. Ni tror er kunna dölja dem båda, men ni kan inte dölja någondera för mig. Jag visade lord Steyne er broschyr om malt. Han kände redan till den och sade, att det i hela kabinettets tanke var det utmärktaste som hade yttrats därom i tryck. Ministären har sina ögon fästa på er, och jag känner er önskan. Ni önskar att utmärka er i parlamentet, envar säger, att ni är den främste talaren i England — ty man minns ännu edra tal i Oxford. Ni önskar att bli en representant för grevskapet och ni önskar att bli baron Crawley av Drottningens Crawley och skall även bli det innan ni dör. Jag har märkt allt detta; jag har läst i ert hjärta, sir Fox. Om jag hade en man, som ägde er intelligens likaväl som ert namn, tror jag stundom, att jag inte skulle bli honom ovärdig — men — men jag är er släkting nu, tillade hon med ett skratt. Stackars lilla fattiga jag har fått ett litet intresse — och vem vet, kanske kan råttan bli i stånd att hjälpa lejonet.
Fox Crawley kände sig förvånad och förtjust över hennes tal.
— Hur den kvinnan förstår mig! sade han. Jag har aldrig kunnat förmå Jane att läsa de få sidorna i den där maltbroschyren. Hon har ingen aning om, att jag har framstående talanger och en hemlig ärelystnad. Jaså, så att de minnas mina tal i Oxford! De skälmarna! Nu då jag representerar min köping och torde komma att sitta för grevskapet, börja de att minnas mig! Lord Steyne låtsade icke känna mig vid kuren på hovet förlidet år — men nu börja de omsider komma underfund med, att Fox Crawley inte är någon nolla. Likväl har jag hela tiden varit densamme, och det har bara varit tillfället, som fattats mig, och jag skall nu visa dem att jag kan tala och handla likaväl som skriva. Achilles uppenbarade sig icke förrän man gav honom svärdet. Jag håller det nu i min hand, och världen skall ännu få höra av Fox Crawley.
