Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

argt åt varandra samt alltemellanåt bryta ut i en våldsam strid, som hastigt dämpas av Toms röst, som utmärker sig för en överlägsen förmåga att ryta och huta till, eller av ridspönas vassa snärtar.

Många unga gentlemän med damasker ända upp till knäna galoppera fram till byggnaden på sina ridhästar, stiga in för att dricka grogg och hälsa på damerna eller draga av sig sina grova smorlädersstövlar, byta ut sina ridhästar mot sina jakthästar och värma deras blod genom en liten förberedande galopp runtomkring gräsplanen. Därefter samla de sig kring hundarna borta vid deras hörn och språka med Tom Moody om sina forna jaktbedrifter och om sina hästars förtjänster, om landets ställning och de ömkliga rävkullarna.

Snart visar sig sir Huddlestone, ridande på en rask klippare, och rider upp till stora byggnaden, där han stiger in och bugar sig för damerna, varefter han, en fåordig man som han är, skrider till saken. Hundarna dragas fram till stora porten, och lille Rawdon stiger ned ibland dem, livad, men på samma gång halvt skrämd av de smekningar de slösa på honom, av de slag han erhåller av deras viftande svansar samt av deras skall och tvister, som med möda dämpas av Tom Moodys tunga och ridspö.

Under tiden har sir Huddlestone mödosamt krånglat sig upp på Nob och ropar nu: — Låt oss försöka Sowsters hage, ty arrendatorn Mangle säger mig, att det ska finnas två rävar där. Tom blåser i sitt horn och travar av, åtföljd av hundarna och underjägarna, av de unga herrarna från Winchester, av förpaktarna i grannskapet samt av församlingens arbetare, för vilka dagen är en stor helgdag, medan sir Huddlestone bildar eftertruppen tillsammans med överste Crawley, och så försvinner hela raden nedåt allén.

Hans ärevördighet Bute Crawley, vilken Tom Moody erinrar sig för fyrtio år tillbaka såsom en smärt prästman, ridande på de vildaste hästar, sättande över de bredaste bäckarna och de högsta grindarna i landet, kommer av en

10. — Thackeray, Världsmarknaden. II.145