Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/153

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

sina plikter i parlamentet och intaga den ställning i landet, som hans stora snille skulle bereda honom.

Under den första sessionen dolde denne djupe förställningskonstnär sina planer och öppnade icke en enda gång sina läppar annat än för att framlägga en petition från Mudbury, men han var träget på sin plats och lärde sig fullständigt rutinen. Hemma överlämnade han sig åt studiet av blåböcker till stor förvåning och förskräckelse för lady Jane, som fruktade att han skulle taga livet av sig med ansträngt arbete ända in på nätterna. Och så gjorde han bekantskap med ministrar och partichefer, bland vilkas antal han hoppades att inom några år kunna komma att räknas.

Lady Janes mildhet och godhet hade ingivit Rebecka ett sådant förakt för henne, att den lilla damen hade svårt att dölja det. Det slags godhet och enkelhet, som lady Jane ägde, förargade vår vän Becky, och det var henne omöjligt att icke stundom visa detta eller låta den andra ana hennes förakt. Hennes närvaro gjorde även lady Jane obehagligt stämd. Hennes man talade ständigt med Becky. Tecken till hemligt förstånd tycktes äga rum dem emellan, och Fox talade med henne om ämnen rörande vilka han aldrig tänkte på att resonera med lady Jane. Denna förstod dem visserligen icke, men i alla händelser var det alltid förödmjukande att sitta tyst och ännu mera förödmjukande att veta att hon icke hade något att säga och att höra den käcka lilla mrs Rawdon hoppa från det ena ämnet till det andra, med ett ord för varje person och ett kvickt skämt ständigt till hands, och att sitta allena i sitt eget hus och se hur alla herrarna samlade sig kring hennes rival.

Då lady Jane där ute på landet berättade historier för barnen, som samlade sig i en klunga kring hennes knän, och Becky trädde in med ett hånfullt löje och en föraktfull blick i de gröna ögonen, blev stackars lady Jane tvärt tystad av dessa giftiga ögon. Hennes enkla små fantasier ryggade darrande tillbaka, liksom feerna i sagan för en överlägsen ond ängel. Hon kunde icke fort-

147