VÄRLDSMARKNADEN
ett lågt brev, sir — ett brev som jag inte ämnar svara på. God morgon!
Hennes föräldrar märkte icke hennes själsskakning denna dag, och hon nämnde icke heller ett ord för dem om besöket. De hade sina egna affärer att tänka på. Den gamle herrn, hennes far, fnaskade ständigt med affärsspekulationer. Vi ha sett, hur både vin- och kolbolaget gått över ända, men medan han strövade omkring i City, ständigt ivrig och rastlös, hittade han på ett annat förslag, om vilket han hyste så goda tankar, att han genast lade sig ombord därmed, trots alla invändningar av mr Clapp, för vilken han icke vågade tala om, hur mycket han redan hade inlåtit sig däri. Och som det alltid var mr Sedleys grundsats att icke tala om penningaffärer med fruntimmer, hade de icke den ringaste aning om de olyckor, som voro i beredskap åt dem, förrän den olycklige gamle herrn så småningom blev tvungen att bekänna kort.
Först började det lilla hushållets räkningar, som hittills hade blivit betalda varje vecka, att få vänta på uppgörelsen. Den vanliga remissen från Indien hade icke anlänt, såsom mr Sedley berättade sin hustru med förlägen uppsyn. Som hon hittills hade betalat sina räkningar mycket regelbundet, blevo ett par av handelsmännen, till vilka den stackars damen måste gå omkring och begära anstånd, tämligen onda över ett dröjsmål, varvid de voro mycket vana från mindre ordentliga kunder. Amalias andel till hushållet, som utbetaltes glatt och utan några frågor, höll emellertid det lilla hushållet vid halva rationer, och de första sex månaderna förflöto tämligen lugnt, medan mr Sedley ännu alltjämt var vid gott mod, i hopp om att hans aktier skulle stiga och allt åter bli bra.
Vid halvårets slut anlände emellertid icke de vanliga sextio punden, och det lilla hushållet råkade i allt större bekymmer och svårigheter. Mrs Sedley, som började bli mycket krasslig och var dyster och nedtryckt, sade ingenting eller göt ymniga tårar i köket hos mrs Clapp. Slak-
