Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

den höga och förnäma lady Fitz-Willis, den höga och förnäma lady Slowbore, den höga och förnäma lady Grissel Macbeth m. fl. Då grevinnan av Fitz-Willis tager en person under sitt beskydd, kan han eller hon vara lugn. De äro då höjda över allt tvivel. Icke för att lady Fitz-Willis är bättre än någon annan, eftersom hon tvärtom är en tämligen vissnad och urblekt personlighet, femtiosju år gammal och varken vacker eller rik eller underhållande, men detta oaktat är man överallt överens om att hon hör till den "allra bästa" societeten, varför de som umgås i hennes krets ävenledes räknas till de "allra bästa". Möjligen var det av gammalt groll mot lady Steyne (efter vars markisinnekrona hennes nåd, den tiden den unga Georgina Frederica, dotter till prinsens av Wales gunstling, greven av Portansherry, fordom hade strävat) som denna höga och förnäma dam behagade upptaga mrs Rawdon Crawley, visade henne en utsökt artighet inom den cirkel över vilken hon presiderade och icke blott uppmuntrade sin son (som hade fått sin plats genom lord Steynes bemedling) att besöka mrs Crawleys hus, utan även bjöd henne till sitt eget hus och talade med henne två gånger under middagens lopp på det mest offentliga och nedlåtande sätt. Detta viktiga faktum blev samma afton känt över hela London. Folk, som hade rynkat näsan åt mrs Crawley och talat illa om henne, blev nu tystat. Wenburn, kvickhuvudet och advokaten, lord Steynes högra hand, gick omkring överallt och prisade henne, några, som hittills hade tvekat, gingo henne nu till mötes och välkomnade henne. Kort sagt, hon erkändes tillhöra den "allra bästa" societeten. Men, mina kärälskliga läsare och bröder, avundens icke den stackars Becky i förtid — en sådan glans och ära som denna påstås vara flyktig. Det påstås allmänt, att man även i de allra finaste och högsta cirklarna icke är lyckligare än de stackare, som icke ens komma i beröring med periferien, och Becky, som kom mitt i modets och elegansens medelpunkt och såg den store George IV ansikte mot ansikte, har sedan bekänt, att även där var fåfänglighet.


210