VÄRLDSMARKNADEN
hennes systerdotter, medan de intogo sitt te med varmt, rostat bröd och smör i den förra damens rum, hade gjort sina kommentarer över denna fest och undrat, hur Rawdon Crawleys kunde "ta sig fram", hade han åter fuktat och hopvikt bladet, så att det såg alldeles färskt och oskyldigt ut till husbondens ankomst.
Stackars Rawdon tog upp tidningen och började söka att läsa i den, till dess hans bror skulle anlända. Men orden dansade förbi hans ögon, och han visste icke det ringaste vad han läste. De legala nyheterna och utnämningarna (vilka sir Fox såsom en offentlig person var tvungen att genomläsa, ty i annat fall skulle en söndagstidning icke fått finnas i hans hus), teaterkritikerna, skildringen av boxningsstriden mellan ett par beryktade prisfäktare, själva beskrivningen på festen i Gaunt House, vilken innehöll en högst smickrande, ehuru något beslöjad skildring av de berömda charader, i vilka mrs Crawley hade varit hjältinna — allt detta svävade som en dimma förbi Rawdons ögon, medan han satt och väntade på familjechefens ankomst.
Precis på punkten, då den gälla, svarta marmorbordstudsaren i arbetsrummet började att slå nio, trädde sir Fox in, fin och nätt, omsorgsfullt rakad, med ett vaxlikt, slätt ansikte och välstärkta kragar, med det tunna håret väl borstat och pomaderat, klädd i vit halsduk och morgonrock av grå doffel — kort sagt, en verklig gammal engelsman — ett mönster av nätthet och städad prydlighet. Han studsade, då han fick se stackars Rawdon sitta inne i hans arbetsrum med skrynklade kläder, blodsprängda ögon och håret i vild oordning. Han trodde, att brodern icke var riktigt nykter och att han hela natten hade varit ute på något rummel.
— Vad i Herrans namn, Rawdon, är det som för dig hit så tidigt på morgonen? sade han med en bestört min. Varför är du inte hemma hos dig?
— Hemma! sade Rawdon med ett vilt skratt. Bli inte förskräckt, Fox, jag är inte drucken. Lås till dörren, jag önskar få tala med dig.
