Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/265

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

ningar i avseende på pengarna och vem det var som fick dem.

— Efter de uppoffringar jag gjort och det sätt, varpå jag bistått dig, anser jag detta slags förebråelse vara allt annat än på sin plats, sade sir Fox. Ditt giftermål var ditt eget verk, inte mitt.

— Det är förbi nu, sade Rawdon, det är förbi nu! och han yttrade dessa ord med en konvulsivisk suck, som kom brodern att rycka till.

— Store Gud! Är hon död? sade sir Fox med en ton av uppriktig förskräckelse och medlidande.

— Jag önskar, att jag vore det! svarade Rawdon. Om det inte hade varit för lille Rawdons skull, hade jag i dag på morgonen tagit livet av mig — och av den fördömde skurken även.

Sir Fox gissade ögonblickligen sakens rätta sammanhang och misstänkte, att lord Steyne var den person, vars liv Rawdon önskade taga. Översten berättade nu för sin äldre bror helt kort och med bruten stämma de närmare omständigheterna av saken.

— Det var en riktig plan uppgjord mellan den där skurken och henne, sade han. Exekutionsbetjänterna tussades på mig, jag blev gripen just som jag gick ut ur hans hus. Då jag skrev till henne om pengar, svarade hon mig att hon låg sjuk, och uppsköt saken till följande dag — och då jag sedan kom hem, fann jag henne i diamanter och sittande allena med den där skurken.

Därefter beskrev han i få ord det personliga uppträdet mellan honom och lord Steyne. På en sådan affär, sade han, fanns det endast en enda utgång, och efter samtalet med brodern skulle han gå för att vidtaga de nödiga anordningarna för den duell som måste komma.

— Och som den möjligen kan sluta olyckligt för mig, sade Rawdon med skälvande röst, och gossen inte har någon mor, så måste jag lämna honom åt dig, Fox, och åt Jane — men det skulle alltid vara mig en stor tröst, om du ville lova mig att bli hans vän och beskyddare.


259