Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

Vad Becky angår, så kände hon sig alls icke stött och sårad, utan snarare tvärtom. — Det var det där diamantlåset ni gav mig, sade hon till sir Fox, i det hon räckte honom sin hand, och innan hon lämnade honom (något varefter ni kan vara säker om att lady Jane stod och tittade ut ur sitt sängkammarfönster två trappor upp) hade baroneten lovat henne att gå och leta upp brodern och söka att åvägabringa en försoning.

Rawdon fann några av de unga männen vid regementet sittande vid sin frukost i mässrummet och kunde endast med mycken svårighet förmås att deltaga i den måltid och de flaskor sodavatten, varmed dessa unga herrar förfriskade sig. Därefter började de en konversation, som lämpade sig för dagen och deras levnadssätt: om nästa målskjutning på duvor, om mademoiselle Ariane vid franska operan och den person, som hade övergivit henne, och om den person, med vilken hon nu tröstade sig, och om den sista boxningskampen och om sannolikheten av att alltsammans bara var en skenfäktning. Unge Tandyman, en hjälte om sjutton år, som mödosamt strävade att draga upp ett par mustascher, hade åsett striden och talade med de mest vetenskapliga termer om striden och de båda kämparnas tillstånd. Det var han, som hade kört den ene av dem till stridsplatsen i sin vagn och tillbragt hela den föregående natten i hans sällskap. Om det icke hade varit skoj och bedrägeri, skulle han ha vunnit sitt vad. Men som det nu var, ämnade han icke betala, nej, fördöme honom, om han det gjorde. — Det var icke stort mer än ett år sedan den nu i "sporten" så hemmastadde kornetten ännu hade haft ett gott öga till bröstsocker och plägade få stut i skolan i Eton.

Sålunda fortforo de att tala om dansöser och fäktning och rummel och demimonder, till dess Macmurdo kom ned och deltog i konversationen. Han tycktes just icke tänka, att man borde visa nödigt undseende för deras ungdom, utan dukade upp historier, som voro lika mustiga som någon av de yngsta rustibussarnes — och varken hans eget grå hår eller deras släta ansikten avskräckte

276