Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/287

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

mans med mrs Crawley i ert hus vid Curzon Street. Är förhållandet nytt eller överraskande? Har han inte hundra gånger förut befunnit sig i samma ställning? På min ära och mitt ord som gentleman (här lade mr Wenham sin hand utanpå västen med en parlamentarisk min) förklarar jag, att jag anser edra misstankar vara orimliga och sakna varje tecken till skäl samt att de förorätta en hederlig gentleman, som genom tusen välgärningar visat er sin välvilja — och en fläckfri och alldeles oskyldig dam.

— Ni vill väl inte säga, att Crawley har misstagit sig? sade kapten Macmurdo.

— Jag tror, att mrs Crawley är lika oskyldig som min egen hustru, sade mr Wenham med stor energi, jag tror, att min vän här, missledd av en infernalisk svartsjuka, riktat ett slag, icke blott mot en svag gammal man av hög samhällsställning, hans ständige vän och välgörare, utan aven mot sin hustru, hans egen käraste heder, hans sons framtida rykte och sina egna utsikter i livet.

— Jag skall säga er vad som hänt, fortfor mr Wenham med stor högtidlighet. Jag blev i dag på morgonen efterskickad av lord Steyne och fann honom i ett bedrövligt tillstånd, i vilket, efter vad jag inte behöver säga er, överste Crawley, varje gammal och svag man skulle befinna sig efter en personlig sammandrabbning med en man med er styrka. Jag säger er det mitt i synen, att det var en grym fördel ni drog av denna styrka, överste Crawley. Det var inte blott min ädle och förträfflige väns kropp, som blev sårad — utan även hans hjärta blödde. Vad är väl denna samma utnämning, som står att läsa i tidningarna i dag, annat än ett bevis på hans godhet och välvilja för er? Då jag träffade hans härlighet denna morgon, fann jag honom i ett bedrövligt tillstånd och lika ivrig som ni att få i blod hämnas den skymf ni tillfogat honom. Jag förmodar, att ni vet, överste Crawley, att han givit bevis på sitt mod?

— Ja, han är inte rädd av sig, sade översten. Ingen har någonsin sagt, att han är det.


281