VÄRLDSMARKNADEN
tusentals försvarare och beundrare av orättvisa och brutalitet, förövade barn emellan.
Eldad av sin seger över master Toffy och av det beröm han hade erhållit därför, önskade George naturligtvis att fullfölja sitt segerlopp, och en dag, då han i utomordentligt sprättiga nya kläder struttade omkring nära S:t Pancras, och en ung bagarpojke gjorde sarkastiska anmärkningar rörande hans utseende, drog den unge patriciern helt käckt av sig sin sprättiga jacka, lämnade den i förvar åt en ung vän, som följde med honom (master Todd, son till den yngre intressenten i firman Osborne & C:o), och sökte att piska upp den lille bagaren. Men krigslyckan var denna gång emot honom, och den lille bagaren piskade i stället upp George, som kom hem med ett bedrövligt blått öga och det fina skjortbröstet alldeles nedsölat av den röda vätska, som hade blivit tappad ur hans egen lilla näsa. Han berättade sin farfar, att han hade varit i strid med en jätte, och skrämde sin mor i Brompton med en lång och icke så alldeles sannfärdig skildring av striden.
Den omnämnde unge Todd var master Georges store vän och beundrare. Båda hade smak för att måla teatraliska karaktärer, för knäck och tårtor, för att skrilla och åka skridsko i Regents Park och på Serpentine-dammen, då vädret tillät det, och för att gå på teatern, dit de på mr Osbornes befallning ofta fördes av Rowson, master Georges utnämnde betjänt, med vilken de sutto helt trevligt på parterren.
I sällskap med denne gentleman besökte de alla de förnämsta teatrarna i huvudstaden — kände namnen på alla aktörerna från Drury Lane till Sadlers Wells och spelade även många av pjäserna för Toddska familjen och sina unga vänner på sin lilla pappteater. Rowson, betjänten, som hade en frikostig natur, bjöd ofta, då han var vid kontanter, sin unge herre på ostron efter spektaklet och på en romtuting till sängfösare. Vi kunna vara tämligen förvissade om att mr Rowson i sin tur begagnade
