Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/384

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

Hennes historia var emellertid alltid tämligen dunkel och osäker, och partier bildade sig för och emot henne. Somliga förklarade att hon var brottslig, medan andra bedyrade att hon var så oskyldig som ett lamm och att alltsammans var hennes avskyvärde mans fel. Hon vann många över på sin sida genom att brista ut i tårar över gossen och röja den vildaste sorg, så snart hans namn nämndes eller hon såg någon som hade någon likhet med honom. Så till exempel vann hon den goda mrs Alderney (som snart sagt var drottningen i det engelska Boulogne och av alla därstädes var den som gav de flesta middagarna och balerna) genom att gråta, då unge herr Alderney kom från doktor Swishtails skola för att tillbringa ferierna hemma hos sin mamma. Becky förklarade med en röst, som vibrerade av rörelse, att han och Rawdon voro lika gamla och så lika, så lika varandra, ehuru det i själva verket var fem års skillnad mellan gossarnas ålder och precis lika mycket likhet dem emellan som mellan min högt ärade läsare och hans ödmjuke tjänare. Då Wenham kom därigenom på sin väg till Kissingen, där han skulle sammanträffa med lord Steyne, upplyste han mrs Alderney rörande denna punkt och berättade henne, hur han var vida bättre i stånd att beskriva unge Rawdon än dennes mamma, som aldrig såg honom och rentav hatade honom, såsom alla människor visste, hur han var tretton år gammal, medan lille Alderney icke var mer än nio, samt blond, medan den andre älsklingen var mörk — kort sagt, fick den nämnda damen att ångra sin välvilja.

Så ofta lilla Becky hade lyckats att medelst otrolig möda och ansträngning skaffa sig en liten krets, kom alltid någon och gjorde ett brått slut på alltsammans, varvid hon åter måste börja om från början. Det var mycket hårt, onekligen mycket hårt och nedslående.

Så var där mrs Newbright, som för en tid tog henne om händer, tilldragen av hennes ljuva sång i kyrkan och av hennes passande åsikter rörande vissa allvarliga ämnen, vari mrs Becky i forna dagar hade inhämtat en hel hop kunskap i Drottningens Crawley. Hon icke blott tog hem

378