Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/395

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

— Nej — med henne kan det göra detsamma, ty hon är alltid svartsjuk — det var monseigneur själv. Ni gjorde orätt i att visa er för honom. Om ni stannar här, så kommer ni att ångra er. Följ mitt råd och res härifrån. Men se här kommer mylords vagn!

Och fattande Beckys arm rusade han ned för en gång i trädgården, medan lord Steynes kalesch, strålande av heraldiska emblem, kom rullande nedåt allén, dragen av hästar som knappast kunde betalas med pengar, och bärande madame de Belladonna, vårdslöst utsträckt på kuddarna, mörk, butter och blomstrande, med en liten pudel i sitt knä och en vit parasoll svajande över sitt huvud, samt vid hennes sida gamle Steyne med ett blygrått ansikte och glasaktiga ögon. Hat eller vrede eller begär kunde ännu då och då få dem att tindra, men vanligen hade de icke någon glans och tycktes trötta vid att se ut på en värld, vars nästan alla nöjen och behag hade förbleknat för den utlevade gamle syndaren.

— Monseigneur har aldrig hämtat sig efter den där olycksaliga natten! viskade monsieur Fiche till mrs Crawley, då vagnen blixtrade förbi och hon tittade fram bakom de buskar, som dolde henne.

— Nå, det var då åtminstone alltid en tröst! tänkte Becky.

Huruvida hans härlighet verkligen hyste de mordiska avsikter mot Becky, som monsieur Fiche sade — efter monseigneurs död har denne herre återvänt till sitt hemland och av sin furste köpt sig titel av baron Ficci — eller om denne endast hade i uppdrag att skrämma mrs Crawley bort från den stad, där hans härlighet ämnade tillbringa vintern och där åsynen av henne skulle ha varit honom i högsta grad obehaglig, är något som aldrig blivit upplyst, men hotelsen utövade i alla händelser sin verkan på den lilla kvinnan, och hon sökte aldrig vidare tränga sig på sin gamle beskyddare.

Envar känner denne herres sorgliga ändalykt, som inträffade i Neapel två månader efter franska revolutionen av år 1830 — då den högvälborne George Gustavus,

389