Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

sin kärra varje lördag och med räkningen den ena veckan efter den andra. Mr Raggles själv fick släppa till alla grönsakerna. Räkningen för betjäningens porter på närmaste ölstuga var en verklig kuriositet i sitt slag. Var och en av tjänarna hade även större delen av sin lön att fordra och hölls på detta sätt kvar i huset av sitt eget intresse. I det hela taget betalte man ingen enda. Icke smeden, som lagade låset, eller glasmästaren, som lagade rutan, eller hyrkusken, som hyrde ut ekipaget, eller kusken, som körde det, eller slaktaren, som levererade fårsteken, eller kolen, som stekte den, eller kokerskan, som späckade den, eller tjänarna, som åto den — och detta lär, efter vad jag hört sägas, icke vara något ovanligt sätt, varpå folk lever elegant på ingenting om året.

I en liten stad kän sådant icke ske utan att märkas. Vi känna huru mycket mjölk vår granne köper och utspionera steken eller fågeln, som bäres in till hans bord. Sålunda kände sannolikt n:r 200 och n:r 202 vid Curzon Street vad som försiggick i huset emellan dem, eftersom tjänarna kunde samspråka med varandra genom järnstaketet till gården, men Crawley och hans hustru och hans vänner kände icke n:r 200 och n:r 202. Då man kom till n:r 201, fick man en hjärtlig välkomnad, ett vänligt leende, en god middag och en glad handtryckning av värden och värdinnan därstädes, som om de hade haft en obestridd inkomst av tre eller fyra tusen pund om året — och det hade de även; icke i pengar, men i naturaprodukter och arbete. Om de icke betalte för steken, så hade de den i alla händelser, och om de icke gåvo mynt i utbyte mot sitt vin, vem visste väl det? Aldrig serverades ett bättre rött vin än vid den hederlige Rawdons bord, och aldrig såg man en trevligare eller en mera nätt och prydligt serverad middag. Han hade de nättaste och prydligaste små salonger man kunde tänka sig, dekorerade med den finaste smak och med tusende små nätta prydnader, som Rebecka hade fört med sig från Paris, och då hon satt vid pianot och sjöng och drillade sånger med ett lätt och glatt hjärta, tyckte sig

34