Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/413

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

middag. Under måltiden begagnade han tillfället till att fråga honom, om han kände en viss mrs Rawdon Crawley, som efter vad han trodde, hade gjort ett visst uppseende i London, och Tapeworm, som naturligtvis kände allt skvallret i London och dessutom var en släkting till lady Gaunt, dukade upp en sådan historia, att den rentav förbluffade den hederlige majoren. Då Dobbin sedan nämnde att mrs Osborne och mr Sedley hade tagit henne hem till sig, utbrast diplomaten i ett gapskratt och frågade, om det icke vore bättre att de skickade till fängelset och där utvalde ett par kopkedjade herrar med rakade huvuden och gula tröjor för att ge dem mat och husrum och låta dem agera handledare åt unge George.

Dessa underrättelser skrämde majoren icke litet. Det hade på morgonen (före mötet med Rebecka) blivit överenskommet att Amalia denna kväll skulle gå på hovbalen. Detta var just rätta stället för att meddela henne alltsammans. Majoren gick hem och klädde sig i sin uniform och begav sig på balen, i hopp om att där få träffa mrs Osborne. Men hon kom icke dit. Då han kom tillbaka till sin bostad, voro alla ljusen släckta i den Sedleyska våningen. Han kunde således icke få träffa henne förrän den följande morgonen. Gud vet vilken natt han hade, med denna hemska hemlighet till sängkamrat. Så tidigt på morgonen som möjligt skickade han sin betjänt tvärsöver gatan med en biljett, i vilken han bad att få tala med henne alldeles enskilt, men ett bud anlände kort därefter med hälsning att mrs Osborne var mycket illamående och icke kunde lämna sitt rum.

Även hon hade legat vaken hela natten. Hon hade tänkt på en sak, som hundra gånger förut hade oroat henne. Väl hundra gånger på väg att giva vika, hade hon ryggat tillbaka för ett offer, som hon kände överstiga hennes krafter. Hon kunde icke, i trots av hans kärlek och ståndaktighet och hennes egen aktning och tacksamhet. Vad äro väl välgärningar, vad är väl trohet eller förtjänst? En hårlock kan i ett ögonblick väga upp dem. De vägde icke hos Amalia mera än hos andra kvinnor.

407