Hoppa till innehållet

Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

simpelt folk, som icke tillhör stora världen, eller folk från landet med smak för det gentila och förnäma, skådar dessa damer i deras skenbara glans och härlighet på de offentliga platserna eller avundas dem på långt avstånd, kunna personer, som äro bättre underrättade, meddela dem, att dessa avundade damer icke ha större utsikt att intaga en plats i "societeten", än den tarvlige lantjunkarens fru, som läser om dem i Morning Post. Män, som bo i London, känna till dessa förfärliga sanningar. Man hör hur skonslöst många damer av skenbar rang och rikedom äro uteslutna från denna "societet". De vanvettiga bemödanden de göra för att få komma in i denna krets, de lågheter vilka de underkasta sig, de förödmjukelser de uthärda — allt detta är ämnen till undran och förvåning för dem, som älska att studera människo- eller kvinnonaturen,

Nu förhöll det sig så, att de få kvinnliga bekanta, som mrs Crawley hade känt utrikes, icke blott nekade att besöka henne, då hon kom på denna sida av Kanalen, utan även på det bestämdaste vägrade att känna igen henne, då de möttes på offentliga ställen. Det var eget att se, huru de förnäma damerna glömde henne — och utan tvivel var detta ett icke just så synnerligt angenämt studium för Rebecka. Då lady Bareacres mötte henne i foajén på operan, samlade hon sina döttrar omkring sig, som om de kunde bli smittade av Beckys vidrörande, tog ett par steg tillbaka, ställde sig framför dem och stirrade på sin lilla fiende. För att stirra Becky ut ur fattningen fordrades dock en skarpare blick, än den kalla gamla Bareacre kunde slunga ur sina sura ögon. Då lady de la Mole, som hade ridit ett tjog gånger vid Beckys sida i Brüssel, mötte mrs Crawleys öppna vagn i Hyde Park, var hennes nåd alldeles stenblind och kunde icke på ringaste sätt känna igen sin forna vän. Även mrs Blenkinsop, bankirens fru, kände icke igen henne i kyrkan. Becky gick nu regelbundet i kyrkan, och det var riktigt uppbyggligt att se henne träda in där med Rawdon vid sin sida bärande ett par stora, förgyllda bönböcker och

36