Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/421

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

hos engelsmän, voro förtjusta i mrs Osbornes väns kvickhet och goda huvud, och då det blev känt att hon var av adel och tillhörde en gammal engelsk familj, att hennes man var en gardesöverste, excellens och guvernör på en ö, endast skild från sin hustru på grund av en av dessa små misshälligheter, vilka äro av föga betydelse i ett land, där "Werther" ännu läses och där Gœthes "Vahlverwandschaften" anses för en uppbygglig, moralisk bok, tänkte ingen på att vägra att mottaga henne inom den allra högsta societeten i det lilla hertigdömet, och, damerna voro till och med ännu mera villiga att säga du åt henne än åt själva Amalia. Kärlek och frihet tolkas av dessa enkla och okonstlade tyskar på ett sätt som hederligt folk i Yochshire och Sommersetshire föga förstå, och en dam kan i somliga filosofiska och civiliserade städer skilja sig hur många gånger som helst från sina respektive män, utan att därför förlora sitt rykte inom societeten: Josefs hus hade aldrig varit så glatt och trevligt alltsedan han fick ett eget sådant, som det blev efter Rebeckas ankomst. Hon sjöng, hon spelade, hon skrattade, hon talade på ett par tre språk, hon lockade alla möjliga människor till hans hus: och fick Josef att tro att det var hans egen kvickhet och sällskapstalanger, som samlade ställets fina societet omkring honom.

Vad Amalia angår, så fann Becky snart ett sätt att även göra henne nöjd och belåten. Hon talade ständigt med henne om major Dobbin, uttalade öppet sin beundran för honom och förklarade att Amalia hade betett sig i högsta grad orättvist och grymt emot honom. Amalia försvarade sitt uppförande och visade att det endast var lett av de renaste religiösa grunder, att en kvinna, som haft den lyckan att bli gift med en ängel till man, aldrig mera kunde gifta om sig, etc., men hade likväl ingenting emot att höra majoren lovsjungas, varjämte hon även själv förde samtalet på honom väl ett tjog gånger om dagen och hade George att alltjämt skriva till honom och att i ett postskriptum sända hjärtliga hälsningar från mamma. Och då hon om aftnarna betraktade sin mans porträtt,

415