VÄRLDSMARKNADEN
Bordeaux och S:t Marys, voro i stånd att erbjuda sina vänner och den stora allmänheten det finaste portvin, sherry och rött vin av den yppersta skörd till resonabla pris och på de fördelaktigaste villkor. Handlande enligt denna vink, värvade han guvernören, befälhavande generalen, domarkåren, regementena och envar som han kände i presidentskapet och sände hem till Sedley & C:o. order på vin, vilka rentav förbluffade mr Sedley och mr Clapp, som voro kompanjoner i affären. Men inga nya order ingingo efter denna första stora post, på vilken gamle Sedley redan i fantasien hade byggt sig ett hus i City, ett helt regemente skrivare, stora magasin samt korrespondenter över hela världen. Den gamle herrns smak och förstånd om vin hade gått sin kos; major Dobbin fick uppbära hela skurar av förbannelser i officersmässen över de usla drycker, han hade varit ett medel att införa dit, och köpte tillbaka en betydlig del av vinet och sålde det på offentlig auktion till ofantlig förlust för sig själv. Vad beträffar Josef Sedley, som nu hade säte och stämma i finanskammaren i Calcutta, så var han alldeles ursinnig, då posten tillförde honom en bunt av dessa backanaliska prospekt jämte ett enskilt brev från hans far, i vilket denne förklarade, att han räknat på honom vid detta sitt företag och enligt faktura skickat en mängd utsökt vin till honom, för vilket han hade dragit växlar på honom till motsvarande belopp.
Josef, som lika litet önskade att någon skulle veta att hans far var vinhandlare, som om han varit bödeln själv, protesterade växlarna och skrev ett skarpt brev tillbaka till den gamle herrn och bad honom själv sköta sina affärer — varav följden blev, att gamle Sedley själv måste lösa in sina växlar för den vinst han hade gjort på vinförsäljningen i Madras samt för en liten del av Amalias besparingar.
Utom hennes pension om femtio pund om året hade femhundra pund, enligt vad hennes mans testamentsexekutor uppgav, blivit vid Osbornes frånfälle lämnade i hans kommissionärs händer, vilken summa Dobbin, i
