WILLIAM M. THACKERAY
Tidigt på morgonen sändes till mr Fox Crawley ett ilbud av pastorskan, som tog befälet över allting och hade vakat hela natten över den gamle baroneten. Han hade blivit återförd till ett slags liv; han kunde icke tala, men tycktes känna igen folk. Mrs Bute höll sig ihärdigt vid hans säng. Hon tycktes icke behöva sova, denna lilla kvinna, och tillslöt icke en enda gång sina genomträngande svarta ögon, ehuru doktorn snarkade i en länstol. Horrocks gjorde några vilda ansträngningar för att hävda sin myndighet och bistå sin herre, men mrs Bute kallade honom en drucken gammal usling och bad honom aldrig mera visa sitt ansikte i detta hus, ty i annat fall skulle han bli deporterad i likhet med sin dotter.
Skrämd av hennes sätt, lomade han ned i den ekpanelade salen, där mr James var, vilken, sedan han hade prövat på den där stående buteljen, men icke funnit någonting i den, befallde Horrocks att skaffa in en ny dylik jämte rena glas, varefter kyrkoherden och hans son slogo sig ned vid den, sedan de befallt Horrocks att genast lämna ifrån sig nycklarna och aldrig mera visa sitt ansikte.
Modfälld genom detta bestämda uppförande lämnade Horrocks ifrån sig sina nycklar, varefter han och hans dotter i hemlighet knallade sig av under aftonens lopp och övergåvo besittningen av Drottningens Crawleys herresäte.
78
