Sida:Världsmarknaden del 2 1926.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

ningom med allt ömsesidigt umgänge. Hennes nåd lämnade icke sitt rum, då damerna från prästgården kommo på besök till sina kusiner. Måhända var Fox icke så synnerligt missbelåten med denna sin svärmors tillfälliga frånvaro. Han ansåg visserligen Binkiefamiljen för den största och visaste i världen, och hennes nåd och hans tant hade länge utövat ett starkt inflytande på honom, men stundom kände han att han blev alltför mycket kommenderad. Att anses ung var utan tvivel smickrande, men att vid sex och fyrtio bli behandlad som en gosse kändes stundom tämligen förödmjukande. Lady Jane gav emellertid i allting vika för sin mor och vågade endast i tysthet älska sina barn, och det var en lycka för henne att lady Southdowns mångfaldiga bestyr, hennes konferenser med präster och hennes brevväxling med alla möjliga missionärer i Asien, Afrika och Australien upptogo grevinnan så mycket, att hon hade föga tid att ägna åt sin dotterdotter, lilla Mathilda, och åt sin dotterson, master Fox Crawley. Den senare var ett svagt och sjukligt barn, och det var endast medelst väldiga kvantiteter kalomel som lady Southdown kunde hålla honom vid liv.

Vad beträffar sir Fox, så drog han sig tillbaka till desamma rum, där lady Crawley förut hade avsomnat, och sköttes här med trägen omsorg av miss Hester, den unga flickan som hoppades på befordran. Vilken kärlek, vilken trohet, vilken ståndaktighet kan väl jämföras med den som visas av en sköterska med god lön? De jämna kuddarna, de laga till medikamenterna, de stiga upp om natten, de uthärda klagan och snäsor, de se solen skina där ute, men bry sig icke om att gå ut, de sova i länstolar och äta sina mål i enslighet, de tillbringa de långa aftnarna med att göra ingenting, vaktande bränderna och patientens havresoppsmugg, de läsa veckotidningen hela veckan i ända, ett par andliga böcker utgöra hela deras lektyr för året — och så gräla vi på dem därför att deras anförvanter komma och hälsa på dem en gång i veckan och litet brännvin smugglas in i deras linnekorg. Mina damer, vilken mans kärlek skulle väl uthärda ett års vaka över

80