En avvänd fara.
att dö — så är det gjort en gång, och så är det inte mer med det … Tacka vill jag så’na människor, som det är ordentligt besked med … Kan gubbstackar’n så mycket som skaffa sig en rejäl sjukdom, som leder till slutet? Nej, ena hjälplösa och opraktiska människor ha de i alla tider varit, och vad som ska bli av dem, vet inte jag. Men det är ju möjligt, att försynen vet det.
Fru Lyndes suck angav, att hon misstänkte till och med försynen för bristande intresse härvidlag.
— Och Marilla, som var till staden i tisdags, fortfor hon. — Vad sa’ doktorn om hennes ögon?
— Han var mycket nöjd med dem, sade Anne glatt. — Han sade, att de voro avgjort på bättringsvägen, och han tror, att faran för att hon ska mista sin syn nu är fullständigt övervunnen. Men han säger också, att hon får inte läsa mycket, och fina handarbeten får hon aldrig mera syssla med. Hur går det med fru Lyndes tillrustningar för basaren?
Damernas skyddsförening förberedde en »marknad» med efterföljande supé, och fru Lynde var själen i företaget.
— Jo tack! … A propå om det, så tycker fru Allan det skulle vara trevligt om vi inrättade ett stånd till ett gammaldags kök och där serverade en supé bestående av skinka och stuvade bondbönor, pösmunkar, krusbärspaj och sådant. Nu hålla vi på med att samla gammaldags tillbehör från alla håll. Fru Fletcher ska låna oss sin mammas konstflätade mattor, och från fru Boulter få vi några gamla stolar, och tant Mary Shaw lånar oss sitt skåp med glasdörrarna. Jag hoppas Marilla låter oss få sina stora mässingsljusstakar? Och så mycket gammalt porslin vi kunna komma över, vilja vi ha. Fru Allan är särskilt angelägen om att få ett stort fat med det gamla blå tårpilmönstret, om vi kunna hitta på något. Men den servisen tycks ingen människa ha numera. Du vet inte någonstans, där man kunde få tag i ett sådant fat?
— Fröken Josephine Barry har ett. Jag ska skriva och fråga, om hon vill låna ut det för det goda ändamålets skull, sade Anne.
— Ja, gör det, är du snäll. Jag tänker marknaden går av stapeln om en fjorton dagar. Farbror Abe Andrews spår regn
105
