Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

En vredgad granne.

förskräckligt. John Henrys mamma skulle genast ha tagit honom ur huset, om hon bara varit säker på, att hon kunnat få en annan plats åt honom. Dessutom hade Ingefära huggit näbben rakt i nacken över skjortlinningen på John Henry en dag, då han böjt sig ned alltför nära buren. Fru Carter visade alla människor ärret, när den stackars John Henry kom hem över söndagen.

Alla dessa ting flögo blixtsnabbt genom Annes hjärna, då herr Harrison, tydligen mållös av vrede, stod framför henne. Inte ens när herr Harrison var vänlig och blid, kunde han påstås se bra ut; han var kort och tjock och skallig. Men nu, när hans trinda ansikte var eldrött av förargelse och hans vattenblå ögon riktigt stodo på skaft, tyckte Anne, att han var det allra fulaste hon någonsin sett.

Med ens återfick herr Harrison tungans bruk.

— Jag ämnar inte finna mig i detta, fräste han, inte en dag längre, så mycket ni det vet, fröken! Tredje gången, det är ju alldeles för galet! Förra gången sa’ jag till er moster: passa sig bara, sa’ jag, och låt det aldrig hända mer! Och nu är det samma spektakel igen — och vad menar hon! Vad menar hon? Det har jag nu kommit för att ta reda på.

— Kanske ni skulle vilja förklara, vad det är, som står på? frågade Anne i sin värdigaste ton.

Hon hade särskilt lagt an på att förvärva denna sansade ton och detta lugna uppträdande, varmed hon ämnade uträtta stora ting i skolan, men de tycktes alldeles förfela sin verkan på den förgrymmade herr Harrison.

— Vad som står på? Ja, det är inte småsmulor, det. Här har jag nu återigen hittat er mosters kokreatur mitt i min havre, för inte en halv timma sedan! För tredje gången, märk väl! Jag hittade henne i tisdags, och jag hittade henne i går. Jag gick hit och förbjöd er moster att någonsin låta det hända igen. Nu har hon låtit det hända. Var är er moster nånstans? Jag ska be att få tala ett slag med henne och säga henne en smula av mina innersta tankar — J. A. Harrisons innersta tankar …

— Om ni menar fröken Marilla Cuthbert, så är det inte min moster, och hon har gått ned till Grafton för att hälsa på en släkting, som är mycket sjuk, svarade Anne med stigande

4