Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

En avvänd fara.

om förakt i tonen, som stack i till och med Judson Parkers ganska råbarkade hud.

Han blev röd i ansiktet och drog förargad åt sig tömmarna, men i nästa ögonblick besinnade han sig och blev försiktig. Han tittade osäkert på Anne, där hon vandrade framåt som förut, utan att se varken till höger eller till vänster. Hade hon hört Corcorans erbjudande och hans eget alltför tydliga och beredvilliga svar? Det var då också ett kräk till karl, som inte kunde ha vett att uttrycka sig mera förblommerat! … Inte får man vara så där burdus, när det gäller politik! … Och så ska också dessa viktiga rödhåriga skolmamseller komma framdykande ur snåren, när man som allra minst väntar dem …

Judson Parker dömde andra efter sig själv och var säker på, att om Anne hört någonting, skulle hon föra ut det vitt och brett i bygden. Vi ha redan sett, att Judson Parker så där tämligen satte sig över den allmänna meningen — åtminstone beträffande staket och annonser — men bleve det känt, att han tagit mutor, kunde det komma ganska surt efter … Och nådde historien gubben Spencers öron — adjö då för alltid med hoppet att vinna Louisa Jane och hennes angenäma framtidsutsikter som enda dottern till en burgen lantpatron. Judson Parker visste, att gubben Spencer redan nu tittade en smula snett på honom — det skulle aldrig gå an att löpa någon ytterligare risk …

— Hm, hm — Anne, jag har just velat få tag i er för att tala med er om den där saken, som vi resonnerade om häromdagen. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte hyra ut mitt staket åt apotekaren … Han får annonsera bäst han vill på annat håll. En förening med sådana strävanden som er måste verkligen uppmuntras.

Anne tinade upp en smula.

— Tack så mycket, sade hon.

— Och — och — ni behöver ju inte nämna om det där lilla samspråket jag hade med Jerry — va’?

— Det ämnar jag i vilket fall som helst inte nämna om, sade Anne iskallt.

Hon hade hellre sett vartenda plank i Avonlea fullmålat med annonser än hon nedlåtit sig till att köpslå med en man, som var i stånd att sälja sin röst.


114