Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/135

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Ett intressant brev.

De pratade sedan om saken i hängmattan, som spänts upp under de stora pilarna i familjen Barrys trädgård.

— O, Anne, kan inte jag få hjälpa dig med att laga middagen! bönföll Diana. — Du vet, att jag kan blanda till sallad så utmärkt.

— Det får du gärna, svarade den osjälviska Anne. — Och du får också hjälpa mig att klä i rummen … Jag skulle vilja ha förmaket alldeles som en lövsal — och middagsbordet ska kläs med vilda roror. Ja, måtte bara allting gå bra! Fru Morgans hjältinnor dumma sig aldrig och råka aldrig ut för någon otur; alltid äro de så rådiga och praktiska och förstå sig så bra på hushåll. De äro visst födda med sådan begåvning … Minns du, att Gertrud i »Herregårdsliv» hushållade för sin pappa, när hon var bara åtta år gammal … När jag var åtta år gammal, förstod jag mig knappast på någonting annat än att fostra upp barn … Helst tvillingar. Nu vill jag, att fru Morgan, som ju särskilt tycks förstå sig på unga flickor, ska få en riktigt god tanke om oss … O, jag har suttit och gjort upp så mycket för mig själv — hur hon ser ut och vad hon kommer att säga och vad jag då ska svara … Och jag är så orolig för min näsa. Ser du — det har kommit fram sju fräknar på den. De kommo, när A. U. S. hade sin utfärd, och jag gick omkring i solen utan hatt. Det är väl otacksamt av mig, förmodar jag, att gräma mig över dem, när jag borde vara tacksam över att de inte sitta i hundradetal över hela mitt ansikte som förr i världen, men jag önskar ändå, att de inte hade kommit … Alla fru Morgans hjältinnor ha för-tjusande hy. Jag minns inte en enda fräknig bland dem.

— Dina märkas nästan inte alls, tröstade Diana. — Stryk på litet citronsaft till natten!

Dagen därpå lagade Anne krämen och bakade småbröden, tvättade sin musslinsklänning och sopade och dammade vartenda rum i huset — egentligen en överflödsgärning, ty Grönkulla låg lika mönstergillt fejat och putsat som Marilla ständigt önskade ha det. Men Anne kände, att ett enda stoftkorn skulle vara komprometterande för det hus, som skulle hedras med ett besök av den frejdade författarinnan fru Morgan. Hon till och med skurade den

127