En lycklig dag.
farmor befallt … Farmor är en präktig människa — men man är tvungen att göra vad hon säger en … Hon var mycket nöjd med mig i morse, därför att jag verkligen lyckades få ned hela min tallrik med gröt … Det kostade väldigt på, men det gick ändå … Farmor tror, att hon ändå till sist ska göra en duktig karl av mig … Men nu ville jag gärna göra fröken en mycket viktig fråga. Och fröken svarar ju på den som sanningen ä’, va’?
— Jag ska försöka, svarade Anne.
— Tror fröken, att jag är konstig i knoppen? frågade Paul, som om hela hans tillvaro berodde på hennes svar.
— Kära barn, hur kan du fråga! utbrast Anne häpen. — Inte är du det. Hur kommer du på sådana orimliga tankar?
— Det var Mary Joe — men hon visste inte, att jag hörde henne. Fru Sloanes hjälpflicka, Veronica, kom och hälsade på Mary Joe i går kväll, och jag hörde dem tala i köket, när jag gick genom förstugan. Jag hörde Mary Joe säga: »Den där Paul, det är den underligaste unge, som kan gå i ett par skor. Han pratar så besynnerliga saker. Han måtte bestämt vara konstig i knoppen» … Jag kunde inte somna förrän sent i natt, så låg jag och tänkte på det och undrade, om Mary Joe hade rätt. Jag ville inte precis fråga farmor, utan så föresatte jag mig, att jag skulle fråga er. Jag är så glad att ni inte tror det är något på tok med mitt förstånd.
— Åh, hur kan du tänka det! … Mary Joe är just en dumsnut, och du behöver aldrig lägga på sinnet något som hon säger, sade Anne harmset.
I hemlighet fattade hon den föresatsen att ge gamla fru Irving en liten vink om att hon borde varna Mary Joe för att inte prata bredvid munnen.
— Ack, vad jag känner mig mycket lättare till mods nu, fröken, sade Paul. — Nu är jag lycklig och glad igen, och det har jag er att tacka för. Det skulle inte vara för roligt att vara konstig i knoppen, säg, fröken? … Orsaken till att Mary Joe tror det måtte nog vara, att jag ibland säger henne, vad jag tänker om saker och ting.
— Ja du, det kan vara rätt farligt ibland, sade Anne, som hade egna erfarenheter i denna väg.
151
