Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

En eftermiddag i Ekostugan.

— Kära du, det är väl för att ingen har velat ha mig, kan jag tro.

— Men kanske du aldrig har friat till någon, återtog Davy.

— Snälla Davy, förmanade Dora, så förfärad över broderns okunnighet, att hon öppnade sin mun, utan att någon tilltalat henne — det är ju herrarna, som ska fria …

— Jag inser då inte, varför de alltid ska vara tvungna till det, puttrade Davy. — Varför ska jämt karlarna ha allt besvär? Kan jag få litet mera pudding, Marilla?

— Du har nog redan fått så mycket du tål vid, sade Marilla, men lade ändå upp en ansenlig andra portion åt honom.

— Om man ändå kunde leva på bara kaka och sylt, Marilla? Varför kan man inte det, säg? — Det skulle man snart tröttna på.

— Åh, det skulle jag allt själv vilja försöka, sade Davy tvivlande. — Det är i alla fall bättre att ha kaka bara på fiskdagar och så när här är främmande, än aldrig nån’sin. Hemma hos Milty Boulter ha de aldrig efterrätt. Och Milty säger, att när det kommer främmande till dem, så ger hennes mamma dem ost till smörgåsarna, och den skär hon själv — en tunn skiva till var och en och så en skiva extra för att det ska se bättre ut på assietten.

— Om Milty Boulter berättar så’nt där om sin mamma, behöver du åtminstone inte föra det vidare, sade Marilla litet skarpt.

— Ja men Milty sa’ det där för att berömma sin morsa, förstår Marilla, invände Davy. — Hon är väldigt stolt över ’na, för folk säger, att satte man henne på en kal klippa i havet, så födde hon sig ändå …

— Hm — minsann tror jag inte hönspatrasket går och sprätter mitt uppe bland mina penséer, sade Marilla, steg skyndsamt upp och begav sig ut.

De förkättrade hönsen voro ej ens i närheten av penséerna, och Marilla såg ej heller åt det hållet. I stället satte hon sig ned på källarluckan och skrattade, tills hon fick ont i mellangärdet.

När Anne och Paul samma eftermiddag kommo fram till Ekostugan, funno de fröken Lavendel och Charlotta den Fjärde ute i trädgården, i full färd med att ränsa ogräs, hacka upp sandgångarna och klippa häckarna. Fröken Lavendel själv, prydlig och

227