En eftermiddag i Ekostugan.
rar i de rynkgarneringar och spetskrus, som hon älskade, släppte sin stora trädgårdssax och sprang förtjust sitt främmande till mötes, medan Charlotta den Fjärde log brett och välvilligt.
— Se god dag, Anne! Jag kände på mig, att du skulle komma i eftermiddag. Och där är Paul — hur mår du, liten vän? Så du har vuxit! Du är ett halvt huvud längre nu än förra gången du var här.
— Ja, jag skjuter fart riktigt som en fjällskivling om natten, sa’ fru Lynde nyligen, bekräftade Paul helt belåtet. — Farmor säger, att det är säkert gröten, som äntligen gör sin verkan. Ja, jag undrar just det … Paul suckade djupt. — Men nog har jag fått i mig så pass mycket, att det borde märkas nå’n nytta därav … Nu, när jag väl har börjat, hoppas jag, att jag måtte hålla i med att växa, tills jag blir lång som pappa. Han mäter sina tre alnar, vet fröken Lavendel det?
Jo, det visste fröken Lavendel — rodnaden på hennes lena kinder blev ännu en smula klarare. Hon tog Paul och Anne en vid vardera handen och vandrade under tystnad upp mot stugan.
— Är det bra ekoväder i dag, fröken Lavendel? undrade Paul.
Den dagen, då han första gången kom och hälsade på, hade varit så blåsig, att det ej gått att locka fram något eko, och Paul hade varit mycket besviken.
— Ja, du, det är utmärkt ekoväder i dag, svarade fröken Lavendel och vaknade upp ur sina djupa tankar. — Men nu först ska vi alla gå in och få oss någonting att äta.
— Fröken hör nog till det slags människor, som alltid har godsaker i sitt skafferi, sade Paul. — Det gör farmor också, men se, hon tycker inte om, att man äter någonting mellan målen. Jag undrar, tillade han tankfullt, om jag ändå inte borde ha farmor för ögonen och låta bli att äta, när jag vet, att hon inte tycker om det?
— Vet du vad, jag tror inte hon skulle tycka illa om det, när hon vet, att du har gått den här långa promenaden. Det gör ändå betydlig skillnad, sade fröken Lavendel och log förstulet mot Anne över Pauls bruna lockar. — Mellanmål äro nog fasligt ohälsosamma … Det är väl därför vi så ofta ha sådana i Ekostugan … Vi — Charlotta och jag — trotsa alla mathygienens lagar. Om lusten kommer på oss, sätta vi i oss vad som helst
228
