Poesi och prosa.
— Ack, för att det är så bedårande vackert — precis som taget ur en rolig bok — så romantiskt — och vemodigt, sade Anne och blinkade tårarna ur sina ögon. — Det är så gränslöst härligt alltihop — och ändå är det inte fritt från sorg och vemod …
— Det är klart, att det alltid ä’ riskabelt att gifta sig, medgav Charlotta, men när allting kommer omkring, fröken — värre saker kan det hända en än att få en man.
XXIX.
Poesi och prosa.
Under den följande månaden levde Anne i vad som skulle kunna kallas — åtminstone för Avonleaförhållanden — en virvel av intressanta tilldragelser. De anspråkslösa tillrustningarna för hennes egen resa till högskolan i Redmond voro av underordnad betydelse. Men fröken Lavendel skulle gifta sig, och Ekostugan var skådeplatsen för ändlösa rådplägningar och meningsutbyten och förhandlingar, vid vilka även Charlotta den Fjärde gav välbetänkta vinkar och anvisningar, medan hon tillbragte sina dagar i en stämning av blandad förtjusning och häpnad.
Så kom sömmerskan, och man erfor på en gång nöjet och det ohyggliga »ansvaret» med att välja tyger och leta ut i fasoner i modejournalen och övervaka provningarnas mångfald. Anne och Diana tillbragte halva sin tid i Ekostugan, och det fanns nätter, då Anne ej kunde sova, så låg hon och grubblade på, huruvida hon gjort rätt uti att tillråda fröken Lavendel det moderna mörkvioletta hellre än marinblått till resdräkt, och att göra den nya grå sidenklänningen »helskuren.»
Alla, som hyst intresse för fröken Lavendels öden, voro mycket lyckliga. Paul Irving störtade till Grönkulla, så fort hans pappa berättat honom nyheten, för att diskutera den med Anne.
— Jag visste väl, jag, sade han stolt, att jag kunde lita på, att pappa valde ut en rar ny mamma åt mig. Det är bra skönt att ha en pappa, som man kan lita på, fröken. Jag tycker så rysligt mycket om tant Lavendel. Också farmor är belåten — hon
246
