Hoppa till innehållet

Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Poesi och prosa.

säger hon är glad att pappa den här gången hållit sig till sin hemort, för det är ändå säkrast … Fru Lynde säger, att hon är mycket nöjd med partiet och hoppas, att tant Lavendel låter grillerna fara och blir som andra människor, nu när hon ska gifta sig … Vad är griller för slag? Jag vill för resten inte ha henne lika med andra människor. Vanligt folk finns det så mycket förut utav … Fröken förstår nog …

Även Charlotta den Fjärde gav sin stora belåtenhet fritt lopp.

— O, fröken, så bra det har gått med allting! När herr Irving och min fröken komma hem igen från bröllopsresan, ska de bo i Boston, och jag ska ha plats hos dem där … Jag, som bara är femton år, och systrarna fingo inte fara, förrän de fyllt sexton! O, en sådan makalös person den herr Irving är! Han dyrkar marken hon trampar på, och vet nå’n va’, att jag känner mig riktigt konstig ibland, när jag tittar på uttrycket i hans ögon, när han håller dem fästa på henne. Det trotsar all beskrivning, vet fröken … Jag är fasligt glad åt att di ä’ så kära i varandra. Nog hör det till, ändå! … Fast somliga människor tycks reda sig mycket bra utan att vara det. Jag har en moster, som har varit gift tre gånger, och hon har talat om, att första gången gifte hon sig av kärlek, men de båda andra gångerna för den snöda Mammons skull, och hon har varit så lycklig med alla tre männen, utom när hon stoppade dem i jorden, förstås … Men visst var det ändå stor risk, tycker inte fröken det? —

— O, vad allt detta är romantiskt, sade Anne till Marilla samma afton. — Om jag nu inte hade tagit in på galen väg den dagen vi gingo för att hälsa på Kimballs, så hade jag aldrig blivit bekant med fröken Lavendel, och om jag inte råkat henne, hade jag aldrig kunnat taga Paul med mig dit … Och då hade han aldrig heller kunnat skriva till sin pappa, att han varit och hälsat på hos fröken Lavendel, just som herr Irving ämnade resa i väg till San Francisco. Herr Irving har sagt, att så fort han fick det brevet, bestämde han sig för att skicka sin kompanjon till San Francisco och själv resa hit i stället. Han hade inte hört någonting om fröken Lavendel på femton år. Det senaste var ett rykte om att hon skulle gifta sig, och det trodde han då hade skett, och se’n dess hade han upphört att fråga någon människa efter

247