Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/264

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Bröllop i Ekostugan.

nysande — och pladask, där ligger man … Vem som helst kan få slag. Hur det går till vet ingen. Herr Irving påminner mycket om en min farbror, som fick slag, just som han en vacker dag satt sig ned till middagsbordet. Men det finnes ju en möjlighet att allting går bra … I den här världen så får man hoppas på det bästa och bereda sig på det värsta och ta emot vad Gud sänder en.

— Det enda jag är rädd för, är att det inte ska bli vackert väder i morgon, sade Diana. — Farbror Abe har spått regn till i mitten på veckan, och alltsedan det stora ovädret kan jag inte hjälpa, att jag tror rätt mycket på vad farbror Abe säger.

Anne, som visste bättre än Diana, hur det förhöll sig med farbror Abe och den av honom förutspådda stormen, lät icke smitta sig av någon rädsla. Hon sov den tröttas och rättfärdigas sömn och väcktes vid en omänskligt tidig timme av Charlotta.

— O, fröken, jag borde väl inte bulta upp fröken så tidigt, pep det jämmerligt genom nyckelhålet, men här ä’ så mycket att göra — och det ser så jämnmulet ut, att jag är rädd det blir regn … Om ändå fröken ville stiga upp och säga mig, att det inte blir’et …

Anne flög till fönstret, intagen av en svag förhoppning, att Charlotta skulle tala mot bättre vetande bara för att narra upp henne. Men ack, morgonen såg verkligen föga lovande ut. Under fönstret hade man fröken Lavendels trädgård; om det varit rätt, hade den ju bort te sig övergjuten av en flod av blekt skimrande solljus, men i stället låg den försänkt i en riktig gråvädersstämning, och himlen över furornas rand stod mörk av hotande moln.

— Är det inte för ledsamt! puttrade Diana.

— Vi få hoppas det bästa, sade Anne uppmuntrande. — Om det bara inte störtregnar, så kan en sval, beslöjad dag som denna bli ännu härligare än gassande solsken.

— Men det blir regn, jämrade Charlotta och kom tassande på strumplästen in i rummet. Hon såg ytterst löjlig ut med sina många »råttsvansar» virade kring huvudet; de voro omsnodda med vit tråd, och »tåtarna» stucko ut åt alla håll. — Det kommer att hålla uppe till in i sista minuten, men då ska man få se det öser

256