Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Tvillingarna anlända.

Marilla hade med resignerad min skurit en ny kakskiva åt Dora. Hon kände sig oförmögen till en kraftmätning med Davy just nu. Det hade varit en påkostande dag för henne — den långa åkturen fram och tillbaka och så begravningen. I denna stund motsåg hon framtiden i en stämning så dyster och modlös, att den kunde ha anstått självaste Eliza Andrews.

Tvillingarna voro ej särskilt lika varandra, ehuru båda voro ljusa. Dora hade långa släta lockar, som aldrig blevo tillrufsade. Davy hade en skog av gult knollrigt hår över hela sitt runda huvud. Doras ljusbruna ögon voro fromma och milda; Davys voro lika skälmska och spelande som en älvas. Doras näsa var rak, Davys avgjort uppåtsträvande; Doras mun »trutade» för det mesta en smula, Davys log ständigt. Dessutom hade han en grop i den ena kinden och ingen i den andra, vilket gav hans ansikte ett lustigt »oregelbundet» uttryck, när han skrattade. Odygd och illmarighet lågo på lur i varenda vrå av hans lilla fysionomi.

— Nu är det bäst de gå och lägga sig, sade Marilla, som ansåg detta det lämpligaste sättet att göra sig av med dem. — Dora får ligga inne hos mig, och Davy lägger du på västra gavelrummet. Du är väl inte rädd för att ligga ensam, Davy?

— Nej, men jag ämnar inte lägga mig på fasligt lång tid ännu, sade Davy belåtet.

— Jo du, var lugn för det! Detta var allt vad den svårt prövade Marilla sade, men någonting i hennes ton gjorde till och med Davy foglig och spak. Han traskade lydigt uppför trappan med Anne.

— När jag har blivit stor, så det allra första jag ska göra ä’ att stanna uppe hela natten för att ta reda på, hurudant det ä’, anförtrodde han henne.

Under kommande år tänkte Marilla aldrig utan en rysning på den första veckan av tvillingarnas vistelse på Grönkulla, Den var egentligen icke mycket värre än de veckor, som följde därefter, men den föreföll så, därför att allt var så nytt och förfärande. Sällan förflöt en minut under dagens lopp, utan att Davy gjorde någon odygd eller var sysselsatt med att utfundera en sådan. Men hans första mera anmärkningsvärda bedrift utfördes två

55