Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
6
LOUISA M. ALCOTT

hon varit; det oaktat var hon alltid så hoppfull, blid och lycklig och skötte tyst och stilla sina kära plikter och var allas vän och hemmets ängel, långt mer än de, som höllo mest av henne, hade lärt sig inse.

Så länge »Den Kluvna Örnen» betalade Hanna en dollar spalten för hennes »skräp», som hon kallade det, ansåg hon sig vara riktigt förmögen och spann flitigt på sin lilla roman. Men stora planer välvde sig i hennes verksamma hjärna och ärelystna sinne, och det gamla tennköket på vinden innehöll en så småningom växande packe av nedsuddade manuskript, genom vilka namnet March en dag skulle bliva inskrivet i ryktets bok.

För att göra sin farfar till viljes lät Laurie pliktskyldigast skriva in sig på gymnasiet och gick igenom det på det lättvindigaste och angenämaste sätt. Laurie blev allas gunstling, och som han hade pengar, fint sätt, gott huvud och det bästa hjärta, som ständigt bragte honom själv i knipa, då han ville hjälpa andra, löpte han stor risk att bliva bortskämd och skulle, som så mången annan lovande yngling, även ha blivit det, om han ej haft en talisman mot allt dåligt i tanken på den gamle mannen, som med intresse följde hans framgång, och den moderliga vän, som vakade över honom, som om han hade varit hennes son, och slutligen — men därför icke minst betydelsefullt — medvetandet av att fyra oskyldiga flickor höllo av, beundrade och trodde på honom av allt hjärta.

Men som han blott var ett »förgudat människobarn», så var det ju helt naturligt, att han skulle bli en liten smula översittare, bråkmakare eller kavaljer, som än var sentimental, än skicklig simmare eller gymnast, allt eftersom det rådande modet vid gymnasiet fordrade.

Han gav stryk och fick stryk, begagnade slangspråk och var mer än en gång i fara att bli relegerad och bortkörd. Men som övermod, lust att göra rackartyg och driva litet voro orsaken till dessa uppträden, så lyckades han alltid rädda sig genom en öppen bekännelse, hederlig ersättning, eller genom den oemotståndliga övertalningsförmåga, som han ägde i högsta grad. Han brukade också