ljusen äro tända. Nu har jag fått veta att Tina är dotter till fransyskan, som stryker all fintvätt här i huset. Den lilla ungen har alldeles förälskat sig i mr Bhaer och följer med honom som en hund överallt i huset, då han är hemma, vilket han mest tycker om, ty han är mycket barnkär, fastän han är ungkarl. Även Ketty och Minnie Kirke hålla mycket av honom och berätta alla möjliga historier om lekar, som han hittat på, om presenter, som han har med sig, och om de utmärkta sagor, som han berättar. De unga herrarna driva litet med honom tror jag, och kalla honom ’Gamle Fritz, Lager Bier, Ursa Major’ och giva honom alla möjliga namn. Men han skrattar åt dem som en pojke, säger mrs Kirke, och tar det så godmodigt, att de alla tycka om honom, trots hans besynnerliga sätt.
Den unga damen är en miss Norton — rik, bildad och god. Hon talade med mig vid middagen i dag (ty jag satt åter vid bordet, det är så roligt att sitta och ge akt på folk) och bad mig komma och hälsa på henne på hennes rum. Hon hade vackra böcker och tavlor, kände intressanta personer och var mycket vänlig, och därför skall jag göra mig älskvärd, ty jag önskar verkligen komma i en god societet, ehuru ej av samma slag som den Amy tycker om.
Jag var i vårt mottagningsrum i går afton, då mr Bhaer kom in med några tidningar till mrs Kirke. Hon var inte inne, men Minnie, som är något lillgammal, presenterade mig mycket artigt.
— Detta är mammas vän, miss March.
— Ja, och hon är så munter och vi tycka så mycket om henne, tillade Ketty, som är ett ’enfant terrible’.
Vi hälsade på varandra och skrattade åt såväl den tillgjorda presentationen som det rättframma tillägget, vilka utgjorde löjlig kontrast till varandra.
— Jag har hört, att de här små odygderna lära plåga er mycket, miss March, och om det händer en gång till, så ropa bara på mig, och jag skall genast komma, sade
