Hoppa till innehållet

Sida:Våra vänner från i fjol del 1 1919.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
139
VÅRA VÄNNER FRÅN I FJOL

Då jag talar om böcker, bör jag nämna att jag börjar bli rik på sådana, ty nyårsdagen fick jag en vacker upplaga av Shakespeares arbeten utav mr Bhaer. Han sätter själv mycket stort värde på den, och jag har ofta beundrat den, där den stått uppställd på hedersplatsen tillsammans med hans tyska bibel, Plato, Homer och Milton, därför kan ni lätt tänka er vad jag kände, då han kom ned med den, och visade mig mitt namn i den — ’av vännen Fredrik Bhaer’.

— Ni har ofta sagt, att ni önskade äga ett bibliotek, här ger jag er ett sådant, ty emellan dessa två lock (han menade pärmarna) äro många böcker. Läs denna bok noga, och den skall hjälpa eder mycket, ty genom att rätt studera karaktärerna däri skall ni sedan vara i stånd att kunna studera dem i världen och skildra dem med er penna.

Jag tackade honom så gott jag förmådde och talade sedan om ’mitt bibliotek’, liksom om jag haft hundra böcker. Jag har aldrig förut vetat, huru mycket det fanns i Shakespeare, men så har jag heller aldrig förr haft någon Bhaer, som förklarat honom för mig. Skratta nu inte åt hans förfärliga namn, ty det uttalas varken som Bear eller Beer — som människor alltid vilja uttala det — utan som någonting mitt emellan dessa två, men som blott tyskar kunna uttala.

Det gläder mig, att ni båda tycka om vad jag berättat om honom, och jag hoppas, att ni någon gång skola lära känna honom. Mamma skulle beundra hans varma hjärta, pappa hans goda huvud; jag beundrar bägge delarna och känner mig rik genom min nya ’vän Fredrik Bhaer’.

Som jag varken hade mycket pengar eller visste vad han skulle tycka om, så köpte jag några småsaker, vilka jag ställde här och där i rummet, så att han skulle träffa på dem alldeles oväntat. Några voro nyttiga, andra vackra, andra bara lustiga — ett nytt skrivställ på hans bord, en liten vas till hans blomma — han har alltid en blomma eller litet grönt i ett glas för att ’hålla sig frisk’, som han säger, en hållare till hans pust, så att han ej behöver bränna upp vad Amy kallar ’mouchoirs’. Jag gjorde