— Känner ni henne? frågade Hanna med plötsligt vaknande intresse.
— Nej; men jag läser allt vad hon skriver, och jag känner en karl, som arbetar på det tryckeri, där tidningen trycks.
— Säger ni, att hon förtjänar mycket pengar på sådana här berättelser? frågade Hanna, i det hon mera aktningsfullt betraktade den uppskakande bilden och de många utropstecknen, som prydde bladet.
— Det förmodar jag hon gör. Hon vet nog vad folk tycker om, och blir väl betalad, för det hon skriver i deras smak.
Här började föreläsningen; men Hanna hörde icke mycket på den, ty medan professor Sand pratade dumheter om Belzoni, Cheops, skalbaggar och hieroglyfer, antecknade hon i smyg adressen, där tidningen trycktes, och fattade det djärva beslutet att försöka vinna det i tidningen utsatta priset på hundra dollars, vilket skulle tillfalla den, som skrev en sensationsroman. Just då föreläsningen slutade och åhörarna vaknade upp, hade Hanna förvärvat sig en storartad förmögenhet (icke den första som blivit grundlagd på papper!) och var redan djupt inne i berättelsens komposition, men kunde inte avgöra om duellen skulle komma före flykten eller efter mordet.
Hemma nämnde hon ingenting om sin plan men började arbeta redan dagen därpå, vilket mycket oroade hennes mor, som alltid såg med en viss ängslan då »snillets låga började flamma». Hanna hade aldrig förut försökt sig i denna genre, utan nöjt sig med mycket enkla romaner åt den »Kluvna Örnen». Hennes erfarenhet inom det teatraliska området tillika med hennes bekantskap med all möjlig slags litteratur voro henne nu till stor nytta, ty de gåvo henne litet begrepp om dramatiska effekter och hjälpte henne med intrigen, språket och dräkterna. Hennes berättelse var så full av misströstan och förtvivlan, som hennes obetydliga bekantskap med dessa sorgliga sinnesrörelser gjorde henne i stånd att förse den med. Som händelsen var förlagd i Lissabon, slutade hon berättelsen med en
