jordbävning för att få en uppskakande och tillika passande upplösning. Manuskriptet sändes av i all hemlighet, åtföljt av ett kort brev, varuti blygsamt sades, att om berättelsen icke vann priset, vilket författarinnan knappast vågade hoppas, skulle hon skatta sig lycklig, om hon kunde erhålla så mycket för den, som den kunde vara värd.
Sex veckor äro en lång tid, då man väntar, och denna tid blir ännu längre för en flicka, som skall bevara en hemlighet; men Hanna uthärdade bägge delarna och höll just på att uppgiva allt hopp om att någonsin mera få återse sitt manuskript, då ett brev kom, som nästan höll på att beröva henne andan, ty då hon öppnade det, föll en anvisning på hundra dollars i hennes knä. Under en minut stirrade hon på den, som om den varit en orm, sedan läste hon brevet och började gråta. Om den älskvärde herrn, som skrev det vänliga brevet, hade kunnat ana, vilken utomordentlig lycka han skänkte en medmänniska, tror jag säkert, att han skulle ägna sina lediga stunder — ifall han har några — åt denna förströelse, ty Hanna satte långt större värde på brevet än pengarna, emedan det var så uppmuntrande och roligt att efter många års strävan finna, att hon hade lärt sig uträtta någonting, om det än icke var någonting annat än att skriva en »sensationsroman».
Man kunde knappast få se en stoltare ung kvinna än Hanna, då hon, efter att ha lugnat sig, elektriserade familjen genom att framträda med brevet i den ena handen och anvisningen i den andra, förkunnande att hon hade vunnit priset! Det blev naturligtvis stort jubel, och då berättelsen kom, lästes den av alla och berömdes, fastän mr March, efter att ha läst boken och sagt henne, att språket var vackert, berättelsen hållen i en frisk och hjärtlig anda, och tragedien mycket skakande, ruskade på huvudet och yttrade på sitt uppriktiga vis:
— Du kan göra bättre än detta, Hanna. Sträva efter det högsta och bry dig ej om pengarna.
— Jag tror, att pengarna är det bästa av alltsammans. Vad skall du göra med en sådan förmögenhet? frågade
