bara, att du skulle uppföra dig värdigt och stilla, och i stället uppför du dig, som du varit av stock och sten. Försök att vara sällskaplig hos Lambs, prata som andra flickor göra, och intressera dig för kläder, flirt eller vad smörja som helst, man talar om. De umgås i de bästa kretsar och äro personer, som vi kunna ha nytta av att känna, och jag vill för allt i världen ej misslyckas i att göra ett gott intryck på dem.
— Jag skall vara angenäm; jag skall prata och skratta och bli förskräckt för eller förtjust i vilken obetydlighet, du önskar. Jag tycker riktigt om att vara sådan och skall försöka att vara vad man kallar »en förtjusande» flicka; jag kan nog gå i land: med det, ty jag har May Chester till modell och skall öva mig i att likna henne; få se om Lambs då inte skola säga: Vilken livlig och söt flicka den Hanna March är!
Amy kände sig orolig, vilket hon också hade skäl till, ty då Hanna blev nyckfull, visste man aldrig vad hon kunde taga sig för. Amys ansikte blev allvarsamt, då hon såg systern styra in i nästa rum, kyssa alla de unga damerna med överdriven hjärtlighet, glatt småle åt ungherrarna och deltaga i skrattet och pratet med ett liv, som alldeles förvånade åskådaren. Mrs Lamb tog genast Amy i besittning, ty hon var hennes stora favorit, och nu blev Amy tvungen att höra på en lång berättelse om Lucretias sista anfall, under det tre ungherrar höllo sig i närheten för att invänta en paus, då de kunde rusa fram till hennes befrielse. Under sådana omständigheter var hon alldeles urståndsatt att hejda Hanna, som tycktes vara besatt av en elak ande och pratade med lika stor talförhet som själva mrs Lamb. En mängd huvuden trängdes omkring henne, och Amy ansträngde sina öron för att höra vad som sades; ty avbrutna meningar uppfyllde henne med förskräckelse, uppspärrade ögon och upplyftade händer plågade henne med nyfikenhet, och ständiga skrattsalvor gjorde henne otålig att få deltaga i glädjen. Man kan tänka sig hennes ångest, då hon hörde sådana bitar av samtalet som:
