och nigit för Tudor, skulle du handlat riktigt, sade Amy förebrående.
— Nej, det hade jag inte gjort, svarade Hanna förargad, jag varken tycker om, högaktar eller beundrar Tudor, fastän hans farfars farbrors brorsons systerdotter var syssling till en lord. Tommy är fattig, blygsam, snäll och mycket duktig, jag högaktar honom och tycker om att visa att jag gör det, ty han är en gentleman, trots de bruna pappersstrutarna.
— Det tjänar ingenting till att försöka resonera med dig, svarade Amy.
— Nej, kära du, inte det minsta, inföll Hanna, låt oss därför se älskvärda ut och lämna våra kort här, eftersom hela familjen King tyckes vara borta, vilket jag är högst tacksam för.
Då flickorna lämnat sina visitkort, gingo de vidare, och Hanna uttalade för andra gången sin tacksägelse, då de kommo till femte stället och blevo underrättade, att de unga damerna icke kunde ta emot dem.
— Låt oss då gå hem och inte bry oss om tant March i dag, ty dit kunna vi springa när som helst, och dessutom är det verkligen skada att på det här viset släpa i dammet med våra bästa klänningar, då vi äro trötta och ohågade.
— Var så god och svara för dig själv! Tant tycker om, att vi visa henne den artigheten att i full parad komma till henne på en formlig visit. Det är ju också en så obetydlig sak, men det gör henne glad och jag tror inte, att det kommer att förstöra dina kläder hälften så mycket som att du låter smutsiga hundar och klumpiga pojkar få fördärva dem. Luta ned huvudet och låt mig taga bort smulorna från hatten.
— Vilken exemplarisk flicka du är, sade Hanna som med bedrövade blickar såg på sin dräkt och jämförde den med systerns, som ännu såg helt ny och fläckfri ut. Jag skulle önska, att det vore lika lätt för mig att visa människor små artigheter för att behaga dem, som det är för dig. Nog tänker jag på det, men det tar så mycket tid, då man skall göra det, att jag i stället väntar på ett tillfälle, då jag kan visa artighet i stor skala och låter
