skrek Polly, hoppande fram till porslinsskänken med en blick, som tiggde om sockerbitar.
— Tack, det är jag med om — kom Amy, och Hanna gjorde slut på visiten och kände starkare än någonsin, att visiter hade ett dåligt inflytande på hennes lynne. Hon tog artigt de bägge tanterna i hand, men Amy kysste dem, varefter flickorna gingo sin väg, lämnande efter sig intryck av skugga och solsken, vilket intryck kom tant March att säga, just som flickorna försvunno:
— Det är bäst att du gör det, Mary, jag skall bestå pengarna, varpå tant Carrol svarade mycket bestämt: Det skall jag visst göra, såvida hennes föräldrar samtycka.
SJUNDE KAPITLET.
Följder.
Mrs Chesters basar var så utsökt och elegant, att de unga damerna i grannskapet ansågo det för en stor heder att bli ombedda att stå vid ett bord, och alla voro mycket intresserade för saken.
Amy blev anmodad, men icke Hanna, vilket var lyckligt för alla parterna, ty vid den perioden av Hannas liv satte hon alltid händerna i sidan, så att armarna stodo ut som grytkrokar, och hon fick många påminnelser för att lära att uppföra sig. Den »högmodiga, tråkiga varelsen» blev förbigången, men Amys talang och smak fingo sin belöning därigenom, att hon blev erbjuden att stå vid bordet, där konstsakerna funnos, och hon gjorde sitt bästa i att förfärdiga och anskaffa lämpliga och dyrbara gåvor.
Allting gick lyckligt och väl tills dagen innan basaren skulle öppnas, ty då uppstod det en av dessa små tvister, som nästan äro omöjliga att undvika, då tjugufem unga och gamla fruntimmer med all deras hemliga avundsjuka och fördom försöka arbeta tillsammans.
May Chester var mycket avundsjuk på Amy, som
