försvunnit, den älskade systern var borta och ingenting annat återstod än ensamhet och sorg, då fann hon det mycket svårt att hålla sitt löfte. Huru skulle hon kunna »trösta fader och moder», då hennes eget hjärta förtärdes av en ständig längtan efter systern? Huru kunde hon göra »hemmet glatt», då allt dess ljus, värme och skönhet tycktes hava övergivit det, när Betty lämnade det; och var i hela den vida världen skulle hon finna »något angenämt och nyttigt arbete», som kunde bli henne en ersättning för den ömma vård hon ägnat systern och som skänkte henne en sådan tillfredsställelse. På ett blint, hopplöst sätt försökte hon att uppfylla sin plikt, under det hennes själ i hemlighet uppreste sig däremot, ty det syntes henne orättvist, att hennes få fröjder skulle minskas, men hennes bördor göras tyngre och livet bli allt hårdare och svårare, ju mera hon strävade framåt. Somliga människor tycktes ha blott fått solsken och andra endast skugga; och detta var icke rättvist, hon visste sig ha strävat mera: än Amy att bli god, men hon hade aldrig fått någon belöning — endast svikna förhoppningar, bekymmer och hårt arbete.
Stackars Hanna! Detta var en mörk tid för henne, ty någonting likt förtvivlan kom över henne, då hon tänkte på att tillbringa hela sitt liv i detta tysta hus, överhopad av omsorger med blott få och obetydliga förströelser men nedtyngd av plikter, som tycktes henne aldrig kunna bli lättare. — Jag kan ej stå ut. Jag var ej ämnad till ett sådant liv som detta, och jag vet att jag skall slita mig lös därifrån och företaga mig någonting förtvivlat, om icke någon kommer mig till hjälp, sade hon till sig själv, då hennes första försök misslyckades och hon föll i detta dystra, olyckliga själstillstånd, som ofta inträffar, då starka viljor måste giva vika för det oundvikliga.
Men det kom någon till hennes hjälp, fastän hon icke genast ville igenkänna de goda änglarna däri, emedan de buro alltför bekanta drag och begagnade sådana enkla medel, som bäst passa för det arma människohjärtat. Ofta hände det att hon rusade upp om nätterna, i tanke att
