Pierre Duponts intimare affärsvänner, en elegant som på en gång tillhörde sporten och börsen, hvilken plägade i förtroende tala om att den lycklige ägaren till Hôtel-Dupont förut gjort små fläskkorfvar i Quartier-Maubert samt till och med fortfarit med denna intressanta sysselsättning ända till dess det eländiga kvarteret började rifvas, då han med desto större glans uppträdde i en helt annan trakt af Paris.
Pierre Dupont var en man af omkring femtio år med ett ansigte som fullkomligt motsvarade det förmodade ursprunget från Quartier-Maubert, men med den säkra hållning och det sätt att vara som ett par millioner francs alltid skänka sin ägare. Fru Dupont var af en yngre, förbättrad upplaga, ett ganska vackert och verkligen älskvärdt fruntimmer, som omöjligt kunde hafva tillhört Quartier-Maubert, ty det behag att göra les honneurs i en salong som hon exponerade hvarje onsdags afton emellan klockan nio och tolf kunde hon svårligen hafva förvärfvat sig bakom disken i charcuteriet, äfven om detta icke varit beläget vid Place Maubert. Också visste man, att äktenskapet räknade sig från en tid hvilken närmast föregick invigningen af Hôtel-Dupont.
Utom de älskvärda små onsdags-soiréerna gåfvo herr och fru Dupont vanligtvis en middag i hvarje vecka, och då var madame ännu mera förtjusande, och sällskapet ännu utsöktare. Isynnerhet märktes två och en half grefvar, d. v. s. tvänne comtes och en vicomte, några markiser och ett halft dussin damer af den finaste adel, men hvilka alla olyckligtvis förlorat sina fädernegods under den stora revolutionen, utan att
