Saint-Dominique som söker efterlikna mamsellen från Rue Bréda.
»Kursen» är i full fart. Den ena hästen flyger efter den andra förbi åskådarne . . . några minuters andlös väntan, andlös tystnad i den granna hopen, blickarne hänga vid jokeyernas olika färger . . . en har hunnit till målet, en »half längd» framför den därnäst . . . stor seger, vilda fröjderop . . . en jokey med brutna refben bäres bort . . . Cliquot smäller från hvarje vagn . . . lefve segraren . . . femtiotusen francs, hundratusen . . . femhundratusen francs . . . förmögenhets-omsättning.
Så kommer kejserliga priset . . . handicap . . . gentlemen-riders . . . hep, hep . . . bravo, vicomte, ännu en gång! Nya fröjderop, nya champagnesaluter och skrik och skratt och nya hundratusen francs.
»Vicomte Maurice! Ah, hvilken lycklig ung man! Ännu en gång kappridningarnes hjelte, nej, deras gud! Lefve vicomten! . . . Nu kan det vara tid att vända åter till Paris. Ännu mera champagne qvar? Drick då ut, eller kasta det till jokeyerna och postiljonerna. Ha, ha, ha, där for enkan Cliquot in till några épiciers i en fiacre. Bravo, se där ännu en butelj! Bon appétit, mina vänner! . . . Se så, låt gå! Ventre à terre, postiljon! . . . Gud, hvad den vicomten är lycklig!»
På aftonen samma vackra vårdag hörde de som gingo på Boulevard des Italiens skallande skrattsalvor, glasens gälla klang, tumult och sång från Maison Dorée. Det var i synnerhet från den lilla hörnsalongen en trappa upp, den med ett fönster åt boulevarden och två åt Rue Lafitte. Där firades ett öfverdådigt
