Hoppa till innehållet

Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 132 —

En artighet — damerna niga;
Ett stickord — och herrarne buga;
Och der stå de dumma och tiga,
Och här stå de qvicka och ljuga.

Och här står den sköna, den glada,
Som gerna en hvar ger sin hyllning.
Guld brinner kring pannan, men skada
Att glädjen derpå är förgyllning!

Att dansa hon ej kan bevekas;
Hon får blott stå lugn och betrakta.
“Nog ville hon gerna, men nekas
Af doktorn, som helsan vill akta.“

Men vid hennes sida man spelar,
Och der är den älskade mannen,
Som, medan han korten fördelar,
Ser opp mot den tjusande grannen.

Der står hon, den blomstrande, höga,
Och räds ej för doktor och lunga.
Men väl för sin gubbe, som föga
Fördrar, “att de gamla bli unga.“