Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 153 —

Om Han ock sig döljer för mången.
Hans klockor kalla till templet nu,
Till grafven ej — det är söndag ju,
Det ringer till ottesången.“

Men fram går sabbatsdagen så skön.
Den lille beder sin morgonbön;
— sägs det — han bad den gången:
“Gud! gör till en sabbat min lefnad lång,
Att jag minnes med frid vid dess aftonsång,
Hur det ringde till ottesången!“

1862.