Som här (för högt, det medges, bågen spänns)
Var dotter af en fattig excellens.
Det gick ej an. Hvad skulle verlden säga?
Och gret hon ock sig blind, det gick ej an,
Ty ingen skall det goda barnet ega,
Om ej en rik och mäktig riddersman.
Det derför ej blef tid att öfverväga,
Nar slottsherrns bref omsider målet hann,
Och fröken grät och ville icke ha honom,
Men gubben skrek: “för tusan, du skall ta honom!
Bed arrendatorn dra så långt som pocker!
Och skäms du ej att ge kusin en korg?
Ditt offer, barn, vår Herre snart med ocker
Ger dig igen; och göra far din sorg,
Jag vet, det vill du ej, mitt hjertans socker,
Och sedan, tänk blott på hans vackra borg,
Hans namn, hans skönhet, allt blir ditt, ifall du
Vill lyda, barn, men vill du ej, så skall du!“
Så håller gubben på hvarenda dag
Och grälar, smeker ömt och grälar åter,
Blir ond, blir god, förbannar och förlåter,
Tills stackars fröken blir båd’ slö och svag
Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/170
Den här sidan har korrekturlästs
Björck, valda dikter.8
