Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/245

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 244 —

Till C. P. Wikner,

vid hans utträde ur sällskapet N. S.


Vi skiljas, broder! Här fick du ej stanna.
Din norna vinkar dig allt högre opp,
Till tankens fjelltrakt, der det evigt sanna
Sin stråle ljungar fram bak’ fjellets topp.
Der uppe är det ljust, men brant tillika,
Och väl behöfs att ej från stegen vika
Och att om rätta stigen vara viss.
Ja, ljust det är, men kallt tillika är det.
Gack dock med Gud, ty uppåt, uppåt bär det,
Mot tankens strålande Akropolis!

Dit går din väg. Och vi, som vågat hoppas
Att du med oss i dalen skulle bo,
Till dess du sett vår första blomma knoppas
Och sett hur hoppets skördar börja gro!
Nu hoppas vi ej mer. För sista gången
Du i de späda musers krets står fången